Jag gillar inte människor som inte har någon egen fantasi.
De som inte kan komma på saker själva, eller måste göra precis lika som alla andra.
Jag själv var så när jag var yngre, jag vågade inte säga vad jag tyckte, och jag ville vara lika som alla andra.
Nu som tur har jag lyckats att ändra mig, lärt mig att säga vad jag tycker och tänker.

Om någon sa att just den artisten är så jävla dålig, då höll jag med, fast jag själv gillade den artisten
hur mycket som helst.

Det är tråkigt att man inte vågar tycka till om saker och ting och inte heller vågar vara sig själv.
Det är svårt ibland men allt är också så mycket bättre då.

Vi tar ett exempel här;

"riktiga-jag" & "fake-jag"

Riktiga du är så mycket bättre.
Kanske du tror att "fake-jag" har mera kompisar och får mera respekt osv. tänk om.
Hellre har man väl få rikitga kompisar än många ytliga.

Om du alltid är "fake-jag" så måste du ju alltid tänka på/komma ihåg vad du har sagt och vad du borde säga.


---


Här var lite av min åsikt idag.